I går onsdag åkte jag till hälsocentralen i Sandviken för att lämna lite fler blodprover. Jag har under ca 3 veckors försökt få en tid, men det har inte funnits några. Eftersom jag är ny patient hos dem så fick jag en telefontid med läkare förra måndagen. Hon skulle då skriva en remiss med vilka blodprover som skulle tas. Jag har ju haft min sjukdom i många år så jag börjar känna igen symtomen när det börjar bli illa. Så igår var jag dit. Jag frågade hur lång tid det skulle ta innan provsvaren skulle komma, eftersom jag kände att mina värden var jätte dåliga. Jag har varit trött, yr och väldigt frusen. De kollade då HB:t på en gång.

62 i blodvärde. Och då helt plötligt blev det en himla fart på alla. Jag fick träffa läkare på en gång. Läkaren skickade mig omedelbart till Gävle för att få blod.

När jag kom till Gävle så blev det ytterligare kontroller. EKG som var jätte dåligt. hjärtat slog alldeles för långsamt. Jag skulle då läggas in på IVA hjärtklininken för EKG under 24 timmar och för att få blod. De misstänker ett hjärtfel

Men som hundägare är det inte lätt att heltplötsligt bara stanna kvar på sjukhus. Så jag bara blåvägrade och åkte hem. Inte populärt vill jag lova.

Väl hemma kunde jag ordna med hundvakt så jag har möjlighet att åka tillbaka. Tack snälla Anna för att du alltid ställer upp, jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dig. Tack även till Carina och Diana som hjälper till med hundarna mm...

På morgonen i dag ringde överläkaren upp mig och frågade mig om jag förstod hur farligt det kunde vara.

Jag hade då hunnit fundera lite och hämtat mig från värsta chocken. Så jag åkte in till Gävle sjukhus igen. Och kunde i lugn och ro få två enheter blod och ligga med EKG på hela dagen och kvällen. Kl 20:00 fick jag åka hem på permission tills i morgon.

Jag har ju under mitt vuxna liv varit svårt sjuk ganska mycket och börjar vänja mig att leva med det och att alltid vara under behandling. Men hjärtat har alltid varit bra. Så det känns verkligen som att NU får det vara nog.

Hade det inte varit för hundarna och mitt brinnande intresse för hundsporten så hadde jag nog inte orkat. Hundarna gör att jag varje dag kommer ut och att jag varje dag har ett leénde på läpparna för det finns inget som gör mig så glad som mina ständigt svansviftande älsklingar.

Och jag som har planerat att åka till Åland på lördag med Sudden, Det blir aldrig som man tänkt sig...

Gonatt!